I mörka norden FX.

Fx är ju bra på D700 kamerans tid, då fick man mycket för pengarna, det var en himla bra kamera för sitt pris, d850 kan ju sägas vara efterföljare enligt mitt sett att se på saken men sjukt prissatt, man vill ju ha ett proffshus så då får det ju bli d500;)

Frågan är, för vem?

För fru Persson är FX inte bästa valet då den är onödigt dyr och avancerad.
För Kalle Fågelskådare är FX inte bästa valet då han måste kompensera cropfaktorn med efterbehandling eller dyrare/kraftigare tele.
För Pelle Porträttfotograf helt givet FX för grunda skärpedjupets skull.

Vem hade du i åtanke?

Ja det beror på brukarens behov. Från egen synvinkel har jag lämnat tankarna på fullformat. Det hänger mest ihop med vikt/storlek. Tycker även min i sammanhanget blygsamma D5300 är väl stor att släpa runt. Nästa kamera kommer bli något mer fickvänligt.

Det är inte så lätt att byta ner sig.
Jag har tänkt tanken flera gånger eftersom 2- 5 kg kamera inte tas med spontant.

Men, när jag fotar aktivt vill inte känslan infinna sig med en mindre/enklare kamera.
Bara det att sökarbilden blir mycket sämre på en DX gör att det inte blir av.

Frugan har en Sony RX100 IV som är väldigt kapabel, men det känns inte bra på någe sätt...

Om det nu skulle bli så - inget jag planerat närmaste tiden i alla fall - så innebär det förstås försämring på många vis. Jag tänker inte på kompaktkamera i första hand utan något ur 4:3 systemet med utbytbar optik. Problemet är att även dessa hus svullnat upp och är ganska tunga numera.

Idealet är kanske att behålla sin Nikonutrustning och sedan köpa tex Sony RX100 xx för de tillfällen man vill resa lätt